Upponervända världen

Det fanns en tid när experter var uppskattade för sin kompetens. Så verkar inte längre vara fallet. Kanske har det inte gått så långt att man anlitar en rörmokare när man behöver installera ett nytt värmeelement men man börjar fundera. Är man nämligen plastexpert skall man numera inte uttala sig då man bara anses försvara sakernas tillstånd och antingen bara är ute för att behålla sitt nuvarande jobb eller få ett nytt uppdrag som konsult.

Att bli reducerad till en partsinlaga av någon med bättre vetande som inte har någon som helst utbildning i ämnet men som har sin fulla rätt att uttala sig är minst sagt både märkligt och obehagligt. Motargument accepteras inte och dessutom förväntas man hålla tyst. Men det stannar inte där. Sakliga argument från experter tas inte på allvar och när en riksdagsman ställer frågor till en minister där frågeställaren efterfrågar vetenskapliga data bemödar sig ministern att inte ens svara på frågan. Hur kunde det bli så fel?

När det gäller politikers inställning kan anledningen vara att vetenskapliga studier tar lång tid att genomföra och en politiker har inte tid att invänta svar. När det gäller myndigheters inställning blir man dock bara förvånad. Hur kan Naturvårdsverket räkna fel på antalet plastpåsar som konsumeras av svenska folket? Vem som helst kan göra misstag en gång men när Naturvårdsverket räknar fel två gånger måste något annat ligga bakom.

Ett annat exempel är det kanadensiska beslutet att klassificera plastprodukter som giftiga för att kunna förbjuda en del av dem.

Tycker man att alla medel är tillåtna bara för att man tror att det är bäst för moder jord?

Avogheten bland vanligt folk mot vetenskapen kan nog delvis förklaras med möjligheten att alla numera kan framföra sin åsikt på sociala medier. Ett annan förklaring kan vara att man inte ”behöver” ta hänsyn till vetenskapliga fakta för att de ”ändå ändras med tiden”. Ja, och vad är problemet? En vetenskapsman kan inse att han har fel och ändrar ståndpunkt om hans teori kan motbevisas. Många människor har fastnat i sitt tänkande och har tyvärr tappat barnets nyfikenhet. Jag begär inte att sätta munkavle på okunniga personer utan bara min rätt som expert att framföra min synpunkt och önskar att man lyssnar till den. Är det för mycket begärt?